Är du rädd för döden?

Jag har upplevt fruktansvärda olyckor, misshandel, våldtäkter, nekrofili, självmord, mord, tortyr och krig. Jag har dött multipla gånger och jag har dödat. Det har du också gjort.


När jag var liten tittade jag på skräckfilmer i smyg och sedan fick jag mardrömmar i veckor. Inte nog med att jag var sömngångare så var jag nu vettskrämd och trodde att hajen var ute efter mig på nätterna. Med tårfyllda ögon och gråt i halsen sprang jag in "sovandes" till mammas rum och sa att hajen var ute på gatan och att han letade efter mig. Det samma hände när jag såg en av Stålmannen filmerna som inte ens är skrämmande. Eller är den det? Då tyckte jag det. Idag kan jag med munnen fylld med varma popcorn sitta på bio och le medan någon blir torterad i en av Saw filmerna.

När vi tittar på tv, läser en bok eller spelar spel så upplever vi dessa trauman i fantasin och oavsett om vi tycker om dem eller inte så blir de en vanligare bild för våra sinnen varje gång vi utsetts för dem. Långsamt håller vi på att bli okänsliggjorda. Vissa mer eller mindre än resten av oss.

Jag är i stort sett emot våld, men jag är helt för våld på tv så länge berättaren tar ansvar för våldet och visar konsekvenserna eller åtminstone målar upp en uppenbart artificiell och distanserad bild som när Tom & Jerry slår på varandra dygnet runt.

Quentin Tarantino säger det bäst.

"Movies don't create psychos.
Movies make psychos more creative"

- Billy Loomis, Scream (1996)

Jag vill inte predika om hur svårt barnen i Afrika har det, krigen i Mellanöstern eller djurens rätt. Men jag vill uppmana till att bli lite mer medveten om hur du registrerar ditt eget tv-tittande. Varför tittar man hellre bort när man ser någonting hemskt på tv bara för att det står "autentiska bilder"? Varför inte samma reaktion när man tittar på en actionfilm där oskyldiga "by-standers" blir skjutna? Dem har också känslor, familj och de hade en framtid. Det är värt att lägga en tanke på dessa oskyldiga offer som oavsiktligt skadas - de representerar en stor del av levande varelser där ute som möter samma öden.

Censuren - tror jag - har tappat sitt värde. Åldern är heller inte något bra mätsystem för hur mogen, mottaglig och resonabel man är som person. Det är olika för varje enskild individ. Om du har barn så tänk redan där på att du kan styra hur mycket våld som förekommer i barnets värld. Fantasin är en stor del av vår värld. Att försöka skydda eller spärra andra från att se opassande "material" är inte alltid det mest lyckade. Satsa hellre på att lära ut, utbilda och skapa förstånd kring ämnet och innehållet.


Hur många mord har du sett eller tagit del av? Bli medveten om att du är med och skapar normen för vad som accepteras i världen. Filmer är väldigt mäktiga. Publiken är mäktigare. Jag tycker att det är fritt fram att titta på sjuka och störda filmer, men låt dig inte luras av hur vanligt det är med våld på tv, det är inte eller borde inte vara vanligt i verkliga världen. Låt det åtminstone inte bli vanligt i din värld. Våga känna och våga reagera.